Nu ikväll har jag vart ute och övningskört och snart ska jag sätta mig och skriva ett tal som ska vara klart tills imorgon.

Måste bara berätta om en liten rolig händelse som hände för några minuter sen. Det ringer en förvirrad och fnissig 18 årig tjej hem till oss och pratar med min pappa. Hon säger att hon jobbar för något som hette "Nilsson media" och att hon skulle vilja ställa några frågor till honom. Pappa frågar vad "nilsson media" är för något och då svarar hon att hon inte vet. 20 minter senare har hon äntligen ställt de frågorna som hon ville ställa. Hon tackar för sig och lägger på luren. 2 minuter senare ringer hon upp igen för att berätta vad dom gör på "nilsson media". Pappa tackar för att hon ringde tillbaka och berättat det också avslutar HON samtalet med "tack för att DU ringde igen" när det i själva verker var hon som ringde. Pappa skrattade och tackade och sedan sa han hejdå.

3 minuter senare ringder hon till oss IGEN och då svarar jag.. ungefär såhär löd samtalet.. tänk nu allt det här med EXTREM Lidingö dialekt:

Jag: Hej det är Sandra!
Hon: Hej jag heter Mimmi. Jag söker Eri Herki!
Jag: Då har du nog ringt fel. För här finns ingen Eri Herki.
Hon: Men Eri Herki?
Jag: Nej, då har du nog ringt fel!
Hon: Eri Herki!
Jag: Nej..
Hon: ERI HERKI!
Jag: ....
Hon: jaja.. men jag jobbar i alla fall för "nilsson media" och jag....
Jag: jo jag vet.. du pratade precis med min pappa.
Hon: vilkens pappa? vad heter han?
Jag: jaa.. min? Janne heter han..
Hon: *Klick*

10 sekunder senare...
Jag: jaa, hallå?
Hon: Ja hej, det är Mimmi. Förlåt att jag la på. Det måste ha blivit ett oerhört stort fel här.
Jag: Jadå, det är ingen fara!
Hon: ja men du får ha en trevlig kväll!
Jag: haha detsamma! 

Stackars tjej! det var hennes första dag och allt hahahah!