Imorse bestämde jag mig för att ta en liten sovmorgon. Jätteskönt tyckte jag men det var inte lika uppskattat bland lärarna. Åkte upp till skolan. Gick på mattelektionen. Hade ingen lust att plugga matte. Gick till skolsköterskan. Gick och köpte oboy. Tappade bort mobilen (igen!). Hittade mobilen. Åkte ner till stan. Köpte en kavaj. Fikade. Åkte hem i stormen. Allt detta har jag gjort med min lilla puppis, Jossefin.


Den här vackra bilden har Daniel tagit.

Måste vara bland det sötaste jag någonstin sett!

Nu hade jag tänkt att berätta om när vi blev medbjudna på yatchen. Kommer bli mycket text om jag ska kunna förklara allt men jag får göra så gott jag kan. Ber om ursäkt för alla 1000 stavfel jag lär ha i det här inlägget. Jaja, det som orkar, den läser.

På stranden Nissi beach som vi låg på varje dag så fanns den en liten "klippa" som vi gick upp på flera gånger för att ta kort och kolla på utsikten. Det var verkligen grymt fin utsikt. När vi stod där uppe och kollade ut mot havet så såg vi att det låg en skit snygg yatch lite längre ut. Självklart började vi diskutera om hur nice det vore att få ligga på den och steka. Men det var ju bara någonting vi kunde drömma om. Trodde vi...

Vi var totalt 5 tjejer som åkte till ayia napa. En dag låg jag och Anna och solade på stranden medans dom andra var nere och badade. Helt plösligt kommer det fram en kille och frågar om vi vill följa med ut på hans yatch. Jag kutar ner till dom andra och frågar om dom vill följa med och självklart vill dom det. Vi frågar hur vi ska komma ut till båten i och med att den låg en bit ut i havet. Då svarar han att han har en mindre båt som han kör ut oss i. Vi åker ut till yatchen och väl där tror vi inte att det är sant. Den var så sjukt fin! Så där sitter vi i några timmar och dricker rosé samtidigt som vi lyssnar på grymt bra musik i grymt bra inbyggda högtalare. Vi trodde ju inte att det var sant!

Vi frågade en av killarna vad han jobbade med (i och med att båten var värd över 10 miljoner kronor) och då fick vi som svar att han hade ett familjeföretag så han kunde ta ledigt när som helst och sen frågade vi vad hans bror (som ägde båten) jobbade med och då fick vi som svar att han inte visste utan att han mest reste runt i olika länder. Kanske ska tillägga att dom hade seglat från Libanon. Så vi hade alltså hamnat på ett yatch med libanesiska brats? haha!



Efter några timmar var vi tvungen att åka tillbaka till stranden för att vi skulle hinna duscha och fixa till oss inför kvällen då vi hade annat planerat. Det var vi 5 tjejer + andra tjejer som skulle tillbaka till stranden. I och med att båten som skulle köra in oss var så liten kunde inte alla åka på samma gång. Alla åkte förrutom jag, Erika och Anna. Vi fick vänta. När den lilla båten kommer tillbaka så hoppar jag i den och då precis märker han som kör båten att den gått sönder. Dom försöker laga den men utan framgång. Jag börjar få lite halvpanik. Där sitter jag, mitt ute på havet, med vågor som är så stora att dom slår över den mindre båten, med ett gäng libanesiska brats.

Jag frågar hur vi ska kunna ta oss in till land och dom ringer runt och hör om det är någon som kan hämta oss men det är det ingen som kan. Dom andra, som åkt in på land redan, börjar bli oroliga i och med att vi egentligen skulle komma bara ca 5 minuter efter dom. Dom  går till rescue vattenskotern och förklarar att vi skulle komma strax efter dom men att vi inte dykt upp. Räddningskillen ringer polisen och det blir stort pådrag. Rescue killen åker ut till oss och frågar hur vi mår och om allt är okej.

Tillslut fick killarna tag i en båt men dom var tvungen att betala 300 kr för att ta oss in till land. Lite längre upp i texten så nämde jag att det var väldigt stora vågor just den dagen. Det resulterade i att killen som skulle ta oss i land inte ville köra förnära båten vi var på för då var det stor risk att den gick sönder. Så den enda utvägen som finns är att hoppa i vattnet och simma till den andra båten. Erika och Anna hoppar i först men kvar står jag på den stora båten med tårarna sputandes och paniken i kroppen. Tillslut hoppar jag också i och blir uppdragen i armarna med tårarna rinnandes längst min kind haha (låter väldigt dramatiskt men jag kan meddela att det var det också ;)).

Vi hade ju med oss våra kameror på båten så då fick dom lägga allt i platspåsar och sen kasta ut till den båten vi var på. Till sist kom vi till stranden, någon timme försenad. Det var verkligen som en film när vi slängde oss i dom stora vågorna, mitt ute på havet, för att sedan bli uppdragen i armarna på den andra båten hahah. Allt slutade i alla fall bra, som tur var!









Snipp snapp snut så var sagan slut.

Nu säger jag godnatt.

I och med att jag går räddningstjänst så spenderas Onsdagarna och Fredagarna på brandstationen. Så idag var det alltså dags igen. Idag åkte vi ner till jamtlibryggan och lärde oss hur man pumpar upp vatten från t.ex. en sjö och sen körde vi även en stafett. Efter det åkte vi tillbaka till brandstationen och där fick pröva en kemdykar utrustning. Jag känner mig som en liten pojke bland alla brandbilar och brandmän men jag tycker verkligen att det är skitroligt. Ångrar inte en sekund att jag valde räddningstjänst haha!

Nu ikväll har jag vart på premiär besök på ica maxi. Det var inte alls så stort som jag hade förväntat mig! Så nu vet ni det också.