20/6-10

För några timmar sedan körde jag Daniel till flygplatsen. Han ska vara hemma i Skåne i lite mer än en månad. Känns riktigt tungt och jobbigt. Nästa gång vi ses är då yranveckan börjar. Men 120 mil emellan oss ska inte vara något problem. Den känslan som jag känner för min pojkvän har jag aldrig känt förut! 


Jag är nog kär, på riktigt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0